Idag blev jag faktiskt väldigt imponerad över mina vovvar. Imorse gick jag en lång härlig promenad över hästängarna, vi brukar gå där så hundarna får busa lösa. Man har god sikt så det brukar inte vara några problem, fast det är ett populärt promenadstråk. Idag var det riktigt skitväder, ösregn och blåste kallt... *huuu* Inget som hindrade hundarna dock, Bella & Dollie leker alltid helt hysteriskt och har så kul ihop. Det är faktiskt väldigt rörande att se, för Bella förstår verkligen att hon ska vara försiktig med Dollie. Hon springer aldrig in i henne eller stöter imot henne, utan är nogrann med att vänta in henne och busa försiktigt. När hon leker med Wes däremot så är det tufft och hårt, tacklingar och morrande :-) Något som båda uppskattar! Jag är övertygad om att Bella är glad för att hon fick ha kvar en valp, när mor och dotter är ifrån varandra är båda faktiskt sorgsna. När de ses igen så flyger de fram och pussar varandra och börjar leka, underbart! De har liksom en relation som jag tidigare inte upplevt bland mina hundar, väldigt väldigt rörande tycker jag... Jag hoppas att Bella får behålla sin älskade Dolla i många år.

Nu kom jag helt ifrån ämnet! Det skulle ju handla om hur duktiga hundarna var idag... *ler* I alla fall så gick jag där på ängarna med hundarna lösa och busandes. Bella är den som är mest uppmärksam och jag såg henne spana upp mot en kulle och vinda flera gånger, så jag förstod att någon gick där. Helt plötsligt så hör jag ett högt skällande och en Irländsk Setter kom rusandes fram och gjorde små attacker från 5 m håll! Den skällde och gapade och rusade fram och tillbaka. Vad häder? Jo, alla mina otroligt duktiga hundar står kvar medan jag kopplar dem!! Sedan tar jag fram godis och vi vänder och går därifrån, motvilligt såklart men i alla fall!!!!

Jag är väldigt stolt över mina duktiga hundar måste jag säga. Nu ska jag äta lite god efterrätt och ta ett glas vin ;-)

Förresten, alla Linns undersökningar i veckan gick KANON!!! Nu behöver vi inte tillbaka på ett år :-)

kram och hej!