Min prins har fyllt hela 4 år! Det är ju inte klokt vad tiden går fort... Det är verkligen en glädje att få dela sitt liv med barn, en gåva. Nu blir jag sådär blödigt sentimental, men det är ju faktiskt så. Och kan man vara föräldskad i sina barn så är jag det, dödligt förälskad. De är så vansinnigt gulliga och man bli varm i hjärtat bara av att se på dem. Visst är de skrikiga och väldigt påfrestande som alla andra barn, men så är det ju bara. Man måste nog försöka att uppskatta varje ålder, för de växer ju så fort. Snart kommer Leo köra moppe, prata i falsett och lukta svett... Tur att han min lille plutt ännu! *asg*

Nu när man ser på tv så finns det ju mängder med barnuppfostringsprogram, typ Nanny akuten och annat. Läste också en del artiklar på DNs hemsida om just barnuppfostran. Det är mycket just nu att att barn ska lyda, inte synas och inte höras. Därför blev jag så glad när jag såg en rubrik i söndagens tidning, "Så slipper du tjatet, överrös barnen med kärlek". För visst hamnar man i tjat-träsket och det är ju så hemskt, jag mår så dåligt när jag märker jag är less och tjatar alldeles för mycket. Jag tror verkligen på det, trygga barn får man om de vet att de är älskade. Visst ska man ställa krav, i förhållande till deras ålder och utveckling, men det viktigaste är ju att förmedla att man älskar dem vad de än gör. Jag kan faktiskt bli illa berörd när jag är ute bland barn och föräldrar, och hör så många kallar sina barn för dumma... -Gör inte det där för då är du dum, -sluta dumma dig, -var inte dum nu... mm. Barn är aldrig dumma men kan göra dumma saker, en väldigt stor skillnad!

Vet ni vad, det fina med denna diskssion är att den direkt går att översätta till hunduppfostran. En glad och trygg hund får man genom att överrösa den med kärlek! Visst ska vi ställa krav och ha regler men det ska vara anpassat efter ålder och utveckling. Tjat kommer man ingenstans med utan man får själv dåligt samvete, och man skapar en relation där både barn och hundar struntar i en. Så imorgon tycker jag att vi alla ska ha en tjat-fri dag och verkligen tänka på att ignorera det dåliga och istället berömma när våra barn och hundar gör något bra!

Nu ska jag avrunda det hela med lite sensmoral... Igår så hämtade jag Leo och vi åkte till Coop för att handla till kalaset med morfar och mamma Camilla. Första anhalten var Systembolaget, jag skämdes faktiskt lite att gå in med två barn... I alla fall hade jag satt barnen i en stor kundvagn och längst fram stod Leo med armarna utsträcka (typ Titanic) och sjöng för full hals. När vi börjar närma oss kassan uppmanade jag Leo att sjunga lite tystare, några gånger (jag tjatade, erkänner!). När vi kommer fram och ska betala säger Leo till kassörskan högt och tydligt: Jag fyller år idag! Då säger farbrorn som står bakom oss: "när man fyller år får man sjunga hur högt man vill!" Såklart man får det! Vi gick ut från Systembolaget med vår vindunk sjungandes "Jag må han leva" för fulla muggar :-)

Kram och hej!