Gårdagen var en dag som man bara vill glömma. Det började med att jag vaknade mitt i natten av att Leo skrek hysteriskt, han hade ont i halsen. Det tog ett tag att lugna ner honom och jag fick berätta sagor och massera fötter. Mannen är ju inget att lita på i nattliga situationer, han kan sova sig genom ett jordskred. Nästa barn vaknade ungefär när första somnat, kändes det som i alla fall...

Morgonen kom och var släpade mig upp och började ringa till barnläkaren för att få en tid. Fick en 10.30, alltså en del att fixa innan dess... Hundpromenader, fixa det viktigaste på jobbet och hann slänga i mig en kopp kaffe på stående fot. In med barnen och åkte och lämnde Linnis hos mormor, för att slippa två skrikande barn i ett väntrum. Besöket gick bra, en liten tant som var bestämd lyckades få ta halsprov på den vilde ålande sonen. Efter en lååång väntan fick vi svar, streptokocker. Jaha, har fler i familjen varit sjuka frågar doktorn? Jooo, lillasyster och pappa. Då får ni nog ta halsprover hela familjen, men tyvärr har jag ingen tid förens på måndag. Skit.

Krånglade in Leo som börjat på feber i bilen, åker till apoteket och bär in honom (21 kg, puh!). Väntar på en massa andra barnfamiljer som säkert ska ha penicillin de med, och ja vad händer... Jo antibiotikan är SLUT när vi kommer fram. In i bilen, hämtar lillasyster och åker till nästa apotek. Under tiden vi kör ringer jag runt till olika vårdcentraler för att få tid för Linnis i första hand, jag vägrar att vänta med antibiotika tills måndag om hon också har streptokocker, det betyder 3 dagar till hemma. Får tid 15.30, fixar så att Leo kan vara hos mormor nr 2 medan Linnis är på sitt besök. Rusar in på nästa apoteket och får äntligen tag på medicinen!

Hem och går en snabbis med hundarna på fältet medan barnen sover i bilen, in och lagar lunch och packar väskan för nästa läkarbesök. Kollar jobbmail, besvarar alla jag hinner, ringer lite viktiga samtal och lyckas lösa en hel del. Väcker barnen och försöker få i dem lunch, packar in dem i bilen igen och vidare. Sen såklart och hinner bara släppa av Leo som själv springer in till mormor med viss uppmuntran. Sen till läkarbesöket men får komma in i alla fall, och får besked att hon inte har streptokocker men är irriterad i hals och öron... Jaha, pest eller kolera.

Jagar Linn genom korridorerna på sjukhuset, hon har kommit på att det är kul att gömma sig. Hon hinner väl in i typ 3 undersökningsrum innan jag får tag på henne och bär henne vrålskrikande ut till bilen. Hämtar Leo hos mormor och så hem med båda två. Möts av ett gäng glada vovvar varav en har min favoritsocka, som världens bästa Caisa stickat, i munnen... Det ser misstänkt ut för att det ligger en massa trådar mellan hennes tänder. Säger loss och får en upprepad socka i handen... NEJ! Jag lipande...

Under hela dagen har jag dessutom tagt emot samtal från släkt och vänner som var bekymrade eftersom det var snövarningar utfärdade i Dalarna dit jag skulle på träningsläger. Har hunnit prata ett antal gånger med Emma som också skulle dit, och de hade haft samma funderingar. Vi kollar alla vädersajter hela tiden och det ser oroande ut, det börjar regna och är dimma hemma på em... Jag kommer knappt upp för backen vid pappa pga av all snömodd. Vi bestämmer att Emma & Christian ska börja köra mot Gränna, där det är halkvarningar utfärdare. Känns väglaget ok så åker vi... De hinner inte långt innan temperaturen börjar sjuka och det börjar kännas halt. Då tar jag emot ett samtal från en till vän, som kör mkt i jobbet. Åk inte säger han. Emma & Christian vänder. Skit, var vi är så ledsna. Vi hade så fruktansvärt gärna åkt...

Mannen kommer hem sent men har med sig räkor och krabba, för att muntra upp mig. Gulligt av honom! Vi tar hand om våra två gnälliga barn och framåt kvällen har Leo över 39 graders feber och ligger yrandes i soffan. Jag vill bara lägga mig och sova, är så trött. Somnar med en het liten kille bredvid mig, som roterar oavbrutet hela natten, uppe ett par gånger och ger medicin. Vaknar på morgonen och inser att jag kunde varit och tränat hund med goda vänner och vill bara dra täcket över huvudet igen... Mannen går upp, efter en viss uppmuntran, och byter blöja på Linn och sätter på tv:n med barnprogram. Jag ligger kvar och ser lilla Linn springa runt naken i mina högklackade skor och sjunga "här kommer Pippi Långstrump" efter bästa förmåga samtidigt som hon klapparar med klackarna... Ja, livet är galet ibland.