Nu är semestern slut och hösten är här! Idag började Leo på dagis igen, och han tyckte det var jättekul att träffa kompisarna igen. Han går 9-12 varje dag, så nu gäller det att utnyttja de tre timmarna per dag och hitta på saker. Idag åkte jag och hundarna till Åkersberga och gick miljöpromenad tillsammans med Frida, hann med en snabbfika och sedan till BVC innan det var dax att hämta igen.

Jag har anmält Wes till appellen igen, nu j-vlar ska få vår uppflyttning! Det gick riktigt bra på träningen igår, så bra har han inte spårat förut. Det kanske börjar ta sig... *ler* Faktum är att det stormade och ösregnade och han jobbade på mycket bra utan att tröttna. Nu är jag sååå sugen på att komma igång med veckoträningarna igen.

Mål för vovvarna denna termin är följande:

Rox viltspårschampion 

Bella viltspårschampion ev start 3:an

Wes uppflytt appell & 1:a pris klass 2

Dollie bli bra i benet

Man ska ju sikta högt, men jag blir alltid så besviken på mig själv när jag inte hinner allt jag tänkt mig, så jag ska inte ha så höga mål som jag brukar... Jag har ju faktiskt 2 barn och man att hinna med också :-) *asg*

Kram och hej!

PS. Bilder från en miljöpromenad runt Täby C med Rox & Dollie

Äntligen positiva nyheter om lilla Dollan :-) Idag var vi och röntgade på Ultuna igen, de ville ha nya plåtar inför opertaionen imorgon. Jag hade ju hoppats att min vanliga vet Bosse skulle kunna "ta över" Dollie från Ultuna, men han hade tyvärr inga operationstider. Så han rekomenderade mig att låta Ultuna göra operationen och så kunde han sköta henne efter den. Så Imorse kl 9 bar det iväg till Ultuna, det tog bara 30 min så det måste gått lite väl fort... *oops*

Som vanligt så är det en himla massa väntade på stora kliniker, man ska ha remiss till röntgen som ligger en bra bit bort från undersökningsrummen, veterinären kommer in innan och efter röntgen och man ska vänta i väntrum där emellan. Suck. Man är helt klart bortskämd med vår lilla lokala klinik med fantastisk service och en underbar veterinär! De serverar tom kaffe medan man väntar... *ler* Det kan ju iof bero på att man spenderar ett antal tusen kr i månaden hos dem... ;-)

Ja, i alla fall hade jag ringt och sagt att jag hade bråttom och bett dem snabba på det hela... så det tog "bara" 3 timmar. För att spara ytterligare tid så bad jag vet ringa mig om det var något speciellt de såg annars skulle vi dyka upp morgonen efter som planerat. Det var en ny veterinär denna gången, hon tyckte att Dollie gick väldigt bra jämfört med det hon förväntat sig efter att ha läst journalen. Det var ju positivt! :-) Dollie uppförde sig som vanligt helt perfekt, viftandes konstant på svansen. Hon är ett riktigt hjärtegryn, hon är ALLTID glad. Första tecknet på att hon håller på att vakna efter den lugnande sprutan är att svansen börjar vifta... gullungen!

Kl 20.15 ringer det från Ultuna och jag svarar... De berättar att kirurgen och chefsortopeden har kikat på Dollans plåtar och konstaterar att tillväxten inte har avstannat helt, så de vill avvakta med operationen! JIPPI!!!!!!! Jag blev så till mig att jag glömde fråga om detaljerna, så jag får väl slå en pling imorgon :-)

Nu ska jag lägga mig och sova lugnt för en gångs skull. Det känns som en sten från hjärtat! Men jag ska försöka att inte glädja mig alltför mkt, det kan ju fortfarande vara så att det blir op nästa vecka istället. För vi ska nämligen tillbaka minst en gång per vecka för röntgen och mätning...

Ja, ja! Detta var i alla fall en seger! Hurra för min modliga lilla hjältinna Dollie P!

Kram från en glad Åsa

PS. På bilderna är det såklart mina tre tjejer, tre generationer. Och så är det min egen kennelpojke som har "taturerat sig" med tuschpennor -"visst är jag cool mamma!!

Just nu handlar mina inlägg mest om Dollie, eftersom det är hon som upptar alla mina tankar just nu... Vi var inne igår och röntgade och åkte på ett bakslag till, tillväxten i benet är rubbad. Så nu blir det operation och ytterligare tid i gips. Jag ser framför mig ändlösa problem, med tanke på hur svårt det har varit att ha henne gipsad nu i ynka 10 dagar. Sedan kommer det följa en omfattande och tidskrävande rehabilitering... SKIT! Jag kan inte begripa hur jag ska få ihop allt, jag har ju bara 3 tim dagis för Leonard per dag... De säger fortfarande att hon med störtsta sannolikhet kommer att bli helt återställd, och det är ju det viktigaste. Det gäller at tänka positivt :-)

En rolig ankedot om Leo... Häromdagen så ropade jag på honom och då sa han: "-jag heter inte Leonard, jag heter Chefen!" Ganska kul faktiskt måste jag säga... Han har ju en talag för ord ;-) När vi var och handlade igår såg vi en väldigt mörk man (man får väl inte säga ne*er...). Då säger han högt och tydligt: "kolla mamma, en svart gubbe! Hur har han blivit så svart?" Jag höll på att skratta ihjäl mig... *asg*

Linn kryper i vindens fart, och ska dra ner allt hon ser. Hundarnas vattenskål är första prioritet när hon sätter fart, och hon blir väldigt arg när jag lyfter bort den! Hon ska bara krypa runt hela dagarna, det är som att ha  en levande golvmopp... ha ha ha! Jobbigt med all tvätt bara ;-)

Annars är allt lugnt, de andra vovvarna mår bra och är nog glada för svalare väder!

kram & hej från Devarox-gänget

Ja, bland undrar man om det inte kan vara bra upp. Men det får väl inte vara för enkelt antar jag. Dollies ben är just nu ner... I måndags var hon väldigt låg och försökte klia sig hela tiden med sitt gipsade ben. Hon hoppade på tre ben och stödde inte alls på gipset. Vi klippte upp den i underkant och då kom en gräsligt lukt ut. Vi tog av det och benet var alldeles blött och svampigt och tassen helt svullen... Hon blev helt galen och slängde sig för att gnaga på benet så det hela slutade i en brottningsmatch för att få henne lugn. Mitt i det hela så får pappa ryggskott och kan inte ta sig upp från golvet. Fullständigt kaos alltså!

Det verkar som att gipset som glidit ner har stasat tassen och att det kommit in fukt. När vi hade tvättat benet med bakteriedödande schampoo så torkade vi det med en hårttork och då såg man tydligt tryckskadorna och svampinfektionen. Så på med svamppulver och så ett provisoriskt bandage. Fasen alltså, det kan ju inte vara meningen att hundarna ska få andra problem av att vara gipsade. Det räcker ju helt klart med det som redan är! Jag fick slänga mig iväg till Albano för att köpa en liten tratt och en massa ben, så hon fick annat att tänka på.

Jag funderar på om det verkligen är ett måste att hon ska gå gipsad i 6 veckor... Hon har nu varit gipsad i en vecka av tot 6 och redan är nya problem framme. Det kan ju inte vara så att man ska få välja om man vill ha en hund blir påverkad mentalt och en som får ett friskt ben? Kanske kan man hitta på något annat, någon slags skena som man fäster med kardborrband kanske? Som stabiliserar men ändå ger luft till benet? Hittade ett hasskydd på ReDog och tänke skicka efter ett sådant för att se om det kan vara något. Det kanske är bättre om det tar tid att läka det, men hon får lida mindre under tiden... Hon har varit sitt vanliga soliga jag efter vi plockade bort gipset, hysteriskt glad och ganska tokig. Det gäller att hålla henne sysselsatt för att hon inte ska hitta på bus... Sunt!

Idag ska vi till Ulltuna igen, de kommer säkert bli väldigt upprörda för att jag tog bort gipset. Det stödbandage jag lägger kan ju inte jämföras med det. Men å andra sidan så lägger jag nytt varje dag... Nästa vecka ska jag till min superveterinär, ska bli skönt att kunna konsultera honom.

Om det är någon som har tips, idéer eller erfarenheter som kan vara till nytta, så får ni gärna höra av er! Tack Ingalill för ditt mail och för att du delade med dig av dina erfarenheter!

Kram Åsa

Hej alla glada!

Gud vad skönt det är med sommarvärme! Man känner att det har varit sommar, jag tror att det kommer att göra stor skillnad när vi kommer till hösten. Nu är man lite mer rustad för pissväder... *asg*

Igår tog jag och hundarna en lång (2 tim) promenad runt i Täby Kyrkby, och jag gick ner till Vallentuna sjön så att hundarna fick simma lite. Rox & Wes slängde sig i på en gång men Bella stod var på stranden och stirrade koncentrerat ner i marken, så jag var tvungen att kolla vad hon tittade på... Massor med pyttesmå bebisgrodor som skuttade, och Bella stod blick stilla och glodde på dem :-)

Lilla Dollie är hos min pappa för att vila benet. Hon har varit iväg på miljöträning varje dag, till Vaxholm och ätit glass, shoppat i stan och flanerat på stranden... Överallt så blir det flockar med människor runt henne som víll klappa, tänk om det var likadant när de var stora... *ler*  Pappa låter lillan sova i sängen, och hon vill gärna sova på hans huvudkudde. Imorse vaknade han och hon sov med sitt lilla huvud bredvid hans, med en napp i munnen! Ha, ha, ha, pappa skrattade så han grät :-) Dollie har ju en hel del energi och skuttar på bra med sitt ben i gips, tyvärr är hon ganska orädd (dumdristig...?) och har faktiskt trillat i poolen flera gånger. Det gjorde hon i onsdags också, och jag var ju såklart säker på att vi skulle få åka in och byta gipset. Men det visade sig att det var något slags platsgips, så det torkade över natten. Vi fick dock öppna upp lite lufthål... Tyvärr har det glidit ner ca 5 cm så nu går hon mycket sämre, benet blir liksom för långt.

Dollan kan inte ställas på ett bra tag, så det blir ingen avelsgrupp efter Bella på rasspecialen :-( Det får blir nästa gång (årsmötet) istället, och då hoppas jag att vi kanske kan få ner DeNiro också. Han är en riktig pudding! Så det blir bara två valpar som ställs, Daisie T & Dixie Q. Vi får heja på tjejerna istället!

Nu är det nedräkning till måndag då Bosse-veterinär öppnar igen!

Kram & hej från Devarox-gänget

PS. En nostalgi-bild på vovvarna vid pappas pool... Älskade Vargas var tokig i att jaga vatten när vi badade.

Idag känns det lite bättre, man har hunnit smälta allt och återfått lite tillförsikt. Dollie kommer bli bra, det ska jag se till. Nästa vecka kommer min veterinär tillbaka också, det känns också väldigt skönt... Jag ska hämta kopior på allt på Ulltuna nästa vecka, när vi är där och röntgar, så jag kan ge dem till Bosse. Jag hoppas på att han kan ta över fallet och att jag ska slippa åka till Ulltuna en gång i veckan. Vilken tur att jag har en veterinär som jag litar obetingat på, känns nästan för bra för att vara sant. Han är den andre veterinär som jag litat helt på, och jag har träffat måååånga...

Dollie är med min pappa just nu, hon vill gärna leka med sin mamma och vi ska ju försöka ha henne i någorlunda stillhet. Hon är inne i stan och miljötränar och är med på fik. Alla älskar henne såklart och tycker hon är sötast i stan, vilket hon är!

Jag måste erkänna att jag är PINSAMMT dålig på att uppdatera hemsidan just nu... Jag är också precis lika dålig på att besvara mail, det ligger massor och väntar och jag avlider nästan när jag inser hur försumlig jag varit. FÖRLÅT alla som mailat och inte fått svar, eller skickat uppdateringar som ännu ej är gjorda... Jag ska göra mitt bästa att komma ifatt med allt!

Hade besök av en trevlig tjej från ett nytt fodermärke, Oliver's Petfood. Jag tyckte det lät väldigt bra så jag kommer att testa det fodret faktiskt. Jag kör Standardt just nu på de vuxna, för att jag känner att man vill ha koll på vad de äter. Standardt innehåller ju bara svenska råvaror och det känns bra. Oliver's mat innehöll också bra råvaror som klassades som människoföda, inga näbbar och klor samt fjädrar på kyckligen och inte heller hormonbehandlat kött. Dessutom hade faktiskt företaget en väldigt bra service, handlar man för 200 kr så kör de ut fraktfritt! Och de har både mat, tillbehör och snacks, till väldigt bra priser! Är någon sugen på att testa, så hör av er till mig. Man får bättre pris om man köper mycket, och jag ska göra en beställning snart! kolla här: http://www.olivers-petfood.se

Lite bilder från valpträffen i helgen. TACK FRIDA, som ställde upp i en hemsk värme som fotohjälp! Det var bara tre av valparna som blev bra upptställda, det var för varmt. De som är uppställda är i alla fall i ordning, Daisie T, Diego & Dixie Q. Sedan en busbild och så en bild på Anna med sötaste Vito och sedan min Dollan. Nu ska jag jobba med hemsidan...

Kram och hej!

Ja, det blir ett deppigt inlägg. Det blev ingen operation men tyvärr hade de hittat mer än tidigare... Chefsortopeden hade tittat på plåtarna och konstaterat en fraktur i hasen, i tillväxtzonen... Ledbandet i hasen var uttänjt men inte av, vilket de trodde först. Tåfrakturen borde läka bra, och den satt i själva benet och inte i en led. Gips i ca 6 veckor, och röntgen varje vecka för att se att benet växer som det ska. Det finns en risk att benet inte växer som det ska och då måste operera för att benen i hasen inte ska bli olika långa. Det uttänjda ledbandet borde hon växa i eftersom hon är ung, så hon borde bli helt återställd där. Så de räknade inte med att hasen skulle vara instabil i framtiden. MEN de kan ju såklart inte garantera något och det är ju alltid knepigt med så unga hundar som skadar sig, det kan ju ge andra problem i framtiden. Det kommer att bli en lång rehabilitering och träning för att få henne jämnt musklad efter gipset är borta. Skulle benet växa ojämnt så blir det ju ännu längre tidsperspektiv... Ja, vad ska man säga... FAN!!!!!! Det känns verkligen tråkigt just nu, min lilla plutta... :-(

Alla frakturer och skador är 3 veckor gamla, så de kommer från samma skadetillfälle. Det betyder att Stockholms Södra Djurklinik missade TVÅ frakturer trots röntgen. Tassen brydde de sig inte ens om att röntga och i hasen hittade de inget, så därav diagnosen stukning i hasen. Det är ju för d-vligt att man inte ska kunna gå till en veterinär och lita på att de kollar allt! Dessutom när man säger att hunden har blivit omkullsprungen och fått en rejäl smäll från sidan, av en större hund. Jag kommer att ringa deras Chefsveterinär och tala om vad som inträffat, tycker att det är sorgligt att det kan gå till så. Tur att man själv är nogrann och lite överdrivet försiktig, och tur att man vet var man ska vända sig. Nu har jag fått hjälp av specialister och det betyder i alla fall att framtidsprognosen är mycket bättre!

Sorgligt är också att den sneda frakturen i tån har skavt på böjsenan i tån och skadat den, så hon kommer troligtvis få leva med en tå som pekar uppåt. Det är ju en skitsak i sammanhanget men det hade inte behövt inträffa om första veterinären gjort sitt jobb. Vi ligger också 3 veckor efter i möjlig läkningstid, eftersom det blev som det blev...

Nu ska jag gråta lite och hoppas att framtiden känns ljusare imorgon.

kram

Nu var det ett dag sedan jag skrev något... Jag har varit iväg på mini-semeter med min kompis Mia till Varberg & Ullared :-) Skitkul att handla på Ullared och så bodde vi på ett supermysigt Bed & Breakfast på en stor gård. Åt god frukost och sov på morgonen, perfekt för småbarnsföräldrar (och valpföräldrar kanske...)!

Dollie blev halt ett par dagar efter att hennes stödbandage tagits av... Vi var på landet så jag åkte och satte mig på Strömsholms akutmottagning. Efter 1,5 timme fick jag skriva in mig, efter 3,5 timmar kom det en sköterska och kikade på henne och meddelade att jag kanske skulle få komma in om ca 3-4 timmar. Sedan var det ett par timmars väntetid till röntgen också meddelade hon glatt... Jag åkte hem igen.

Ringde runt till alla stora Djurkliniker för att få en tid hos en ortoped. Hade en riktig tur då jag fick ett återbud på Ulltuna hos en ortoped där, som ska vara mycket bra. Tiden var självklart när jag hade min semester bokad så världens gulliagste Vicktoria ryckte in och ställde upp. TACK VÄNNEN! Det blev ett 6 timmars besök för henne och Dollie och en sned tåfraktur med en lös benbit konstaterades... Idag ska jag tillbaka för domen, operation eller ej.

Valpträff i lördags och OJ vilka gullungar! Man vill ju bara krama och pussa på dem! Så söt och framåt och underbara färger har allihopa fortfarande. Alla var något högre bak än fram i dasgläget, såg så roligt ur ;-) Hoppas att frambenen växer tills utställningsdebuten! Bilder kommer senare... Har träffat Doris också när vi körde förbi, och hon är lik sina syskon. Grov och otroligt fin! Härligt...

Håll tummarna för Dollan idag!

Kram & hej!